Xorxxianen & kommunen

En dag var lille Karl-Knapert ute och gick. Vart han skulle visste han inte, och då ingen annan heller visste det, spelade det ingen större roll.

Men då han kom fram såg han till sin förvåning att ett flygande tefat (ett sånt där vitt med blåa blommor, från Gustavsberg) hade landat på taket. Ut ur tefatet hoppade en lustig varelse med propellerhattar i öronen, och ett munspel i bröstfickan.

Varelsen sade att den var sänd från planeten Xorxx (på Xorxx uttalas X som N, och x som n), och att Jorden hade vunnit tävlingen om universums bästa rockhak med namnet Ultra, och därför skulle få äran att bli medlem i Intergalaktiska Överlevnads Unionen (ώπί).

Då Karl-Knapert inte visste vad vare sig Ultra eller Xorxx var för något (hans fasters bekant var med i Livets Ord) sade han "Nej men oj då! Jag har visst tappat ett barr." och förde Xorxxianen till sin högt ärade moder. Xorxxianen berättade för Karl- Knaperts högt ärade moder om sitt ärende på Jorden. Eftersom hon själv inte hade några kontakter med Ultra (hon trodde det var någon sorts motorcykelgäng eller New Age förening) förde hon Xorxxianen (som av någon anledning inte ville presentera sig) till kommunalhuset.

Vid kommunalhuset fick Xorxxianen vänta i tre timmar innan hen blev insläppt, då vakten som stod för dörröppningen inte trodde att hen fanns. När hen väl kommit in, och fick tala med en tjänsteman, fick hen veta att kommunen inte var intresserad. Inte ens då de fick veta att ώπί var den enda organisation som var mäktig nog att stå emot Intergalaktiska Moraliserings-Kommitté n (΅₯ή). Hen fick också veta att huset Ultra inte fanns, utan att rockhaket nu förpassats till ett hunddagis (på Xorxxianska betyder hunddagis "litet klent hus som en gång varit vistelseort för hundar, vilka inte går upp mot katter, och är alldeles för litet att ha konserter i" ) istället.

När hen fick veta detta, blev Xorxxianen så arg, att han genast tog tillbaka erbjudandet och åt upp det. Sedan förklarade han för tjänstemannen att alla som ville fly från denna katastrofplanet (det var uppenbart att ΅₯ή redan var på god väg att erövra Jorden), utan kontroll skulle få asyl på Xorxx. Hen gav också ett kasettband (märke okänt), på vilket hen berättade om ώπί, ΅₯ή, Xorxx och sig själv, som tjänstemannen lovade att överlämna till Ultra, sedan åkte hen iväg för att leta efter universums näst bästa rockhak med namnet Ultra (det finns på planeten Kggrptf). På kvällen gick tjänstemannen hem och spelade in två Kalle Jularbo skivor på bandet. Sedan glömde han bort Xorxxianen, eftersom han egentligen aldrig trott på utomjordingar.

Gå till:
[Jonas texter] [Jonas sida?]